Elisabeth Karlberg
Varför ville ni delta i förstelärarmeriteringen?
Elisabeth: Det var ett bra tillfälle att få arbeta med utveckling av pedagogik. Ofta tycker jag, när man talar om skolutveckling, att det handlar om exempelvis rektors roll. Men det här handlade om pedagogik och om utvecklingen av det pedagogiska arbetet och det lockade mig.
Iréne: När jag läste om förstelärares tilltänkta uppdrag tycket jag att det lät intressant och spännande.
Vad har varit mest givande?
Elisabeth: Att man verkligen får reflektera över sin egen pedagogik och över hur man lägger upp sitt arbete. Det är något som jag funderar på ändå, men nu fick jag möjlighet att sätta ord på det och verkligen tänka till. Det var en väldigt nyttig process.
Iréne: Det har varit väldigt utvecklande för mig som lärare att någon tittar på det jag gör. Jag tycker att jag har goda tankar om undervisning och barns utveckling och lärande, men att få någon annan som tittar på det jag gör stärkte mig. Nu har jag en massa dokumentation om hur andra har sett på mitt sätt att undervisa. Eftersom förstelärare är ett nytt begrepp inom skolan tänker jag att många kan känna sig misstänksamma till det. Att gå igenom meriteringen har stärkt mig och gjort mig tryggare i den nya rollen. Det är inte lika lätt att ifrågasätta tillsättningarna eftersom det är en oberoende grupp som har gjort bedömningen av våra kompetenser. Det känns jättebra!
… och utmanade?
Elisabeth: Det innebar ganska mycket jobb och många olika delar. Jag fick besök av en observatör, blev intervjuad, min rektor skulle lämna vitsord och jag skulle skriva ganska mycket själv. Men i slutänden var det väldigt givande. Det dök upp många frågeställningar som jag fick möjlighet att verkligen fundera på; hur gör jag och vad har jag för syn på det här?
Iréne: Det var just det att släppa in någon annan i mitt klassrum som ska avgöra om jag uppfyller kraven på det som kallas särskilt god undervisning. Det kändes skrämmande i början men det vändes till att kännas roligt och utvecklande. En annan sak var att det innebar mycket jobb, och risken finns ju där att någon säger till dig att du tyvärr inte duger.
Irene Schönning
Elisabeth: Jag har fått en tjänst som förstelärare och arbetar i ett nära samarbete med min rektor gällande kvalitetsarbetet på skolan. Utöver det ingår jag i en grupp med andra förstelärare som har många idéer. Det pågår många intressanta diskussioner i gruppen vilket är väldigt givande.
Iréne: Jag har fått en förstelärartjänst, och är mitt uppe i processen tillsammans med andra förstelärare och rektorer där vi finslipar på uppdraget – vad det är vi ska göra rent konkret. Jag ser mest fram emot att få arbeta med utvecklingsfrågor och få mandat att driva dem lite extra. Att lyfta utvecklingen mot god undervisning och systematiskt kvalitetsarbete. Jag kommer att fortsätta arbeta med eleverna och är väldigt glad att huvuduppdraget ligger på själva undervisningen.
Har ni några tips till särskollärare som funderar på att delta?
Elisabeth: Först och främst tycker jag att det är viktigt att lyfta fram duktiga pedagoger inom särskolan. Vi är också värda att bli förstelärare. Jag tycker att man ska söka om man funderar på det – det är värt besväret!
Iréne: Ja, att absolut inte tveka! Det är verkligen mycket arbete under själva processen men det är så otroligt givande och utvecklande och det stärker en som lärare. Man får verkligen begrunda sin egen praktik och fundera över hur man gör och varför. Bara det gör att man utvecklar sig!
Åsa Lasson
Mer om särskolan:
Intervju med Therese Lindahl som observerat särskollärare i Västerås som deltagit i Aretes förstelärarmeritering. Nu är Therese involverad i arbetet med att gå igenom och arbeta om Aretes material för att anpassa det för lärare i särskolan.
Läs artikeln här