Vad det har inneburit för dig att bli förstelärare?
Det har betytt mycket för mig. Jag ser det som ett kvitto på att jag är en skicklig lärare som jobbar på rätt sätt.
Har Aretes meriteringsprogram stärkt dig i din förstelärarroll?
Ja, väldigt mycket! Jag har lärt mig mycket under själva processens gång, jag har fått namn på saker och ting och fått möjlighet att klä mina tankar i ord. Det har varit en lärorik resa och jag har blivit en mycket bättre lärare. Jag har fått ta del av forskning och forskare som jag aldrig hade hörts talas om och jag har fått en ordentlig skjuts i min fortbildning.
Vilken är den största utmaningen med uppdraget?
Att jag förväntas vara så duktig. Dessutom märker man att alla inte tycker om reformen, den uppfattas av vissa som osolidarisk. Det är ingen som säger det rent ut, men det finns många lärare som tycker det är en konstig reform som splittrar oss lärare.
Saknar du något stöd eller verktyg i ditt arbete som förstelärare?
Nej, jag vill fortsätta att vara lärare och undervisa – jag har aldrig velat något annat. Vi har identifierats som de mest skickliga lärarna som i och med det får mer i lön. Jag tycker att det är symboliskt viktigt att visa att det lönar sig att vara duktig. Jag ser det som en morot att stanna kvar i yrket och visa andra vad som bedöms som bra och lyfta fram det. Jag undervisar på heltid och vill fortsätta med det. Man kan se lite olika på det men jag tänker inte att vi ska ha en ny hierarkisk nivå med förstelärare som inte undervisar.
Hur uppfattas förstelärarrollen i kollegiet?
Nu när det har gått lite tid har alla börjat vänja sig. I Jönköpings kommun har det utlysts 115 förstelärartjänster och det finns förstelärare på varje skola. Det var jobbigt att vara ensam i början men nu är vi en grupp och det ses som mer normalt.
Nu har jag precis sökt och fått en förstelärartjänst på gymnasiet. Så jag går från högstadiet till gymnasiet. I rekryteringen fick jag använda mig av meriteringsprogrammet för att konkurrera med andra lärare som hade en annan urvalsgrund – det känns roligt.
Åsa Lasson